Mitt största bekymmer...

Idag har det varit den sista lediga dagen tillsammans för hela familjen. Imorgon börjar Calle jobba igen, jag och barnen fortsätter våran "ledighet". Om man nu kan kalla det det. Jag tycker det är fullt upp hela tiden. På onsdag ska Gry till dagmamman igen så då blir det tillbaka till vardagen även för henne.

Jag tror att jag verkligen har börjat sakna jobbet. Har nämligen drömt om mitt jobb två nätter i rad nu, att jag var tillbaka efter föräldraledigheten. Men som planen är nu så är det inte förrän den 20 augusti jag ska börja jobba igen. Den 13 augusti ska Greger börja inskolningen hos dagmamman. Just nu känns det som att det är en evighet till dess. Egentligen skulle vi ju vara lediga tillsammans hela sommaren jag och Calle, men nu blir det väl inte riktigt så då han byter jobb om 3 veckor. Men det nya jobbet kommer ju ändå att innebära mer tid tillsammans då han slipper pendla 12 mil om dagen.


Jaha, vad har jag mer att berätta idag då?

Har varit på otroligt dåligt humör hela dagen. Känt mig värdelös och tjock. För det mesta brukar jag klara av att mota bort dessa känslor men idag har dem som legat som ett moln ovanför mitt huvud känns det som. Jag ska egentligen inte klaga, jag har två underbara små barn. Men jag hade inte riktigt förberett mig på det där med hur mycket kroppen förändras efter graviditeterna. Nånstans hade jag väl en föreställning om att gravidkilona rinner av en medan man ammar och sen efter typ 9 månader är man som innan igen. Naivt, jag vet. Men så tänkte jag. Efter Gry upptäckte jag ganska fort att så var inte fallet. Jag blev inte alls "smal" efteråt, och när jag blev gravid igen så hade jag redan 10 kg extra på vågen. Sedan föddes Greger, och sen dess så har jag gått ner typ 24 kilo. Så vikten är väl inte det största problemet längre, utan kroppsformen! Vet inte om jag någonsin kan komma att vänja mig vid detta. Jag vill inte se ut såhär resten av mitt liv, jag är ju bara 26 år! Har därför försökt hinna med att träna så mycket jag bara kunnat de senaste månaderna, men jag har idag känt mig mest misslyckad. Jag tycker inte att jag själv ser någon skillnad nämligen. Kroppsformen är densamma, eller ja. Nästan. Lite skillnad har det väl blivit - mina bröst har krympt. Så nu känns det ännu mer påtagligt att mitt midjemått är för stort.

Men. Nä, det är bara att fortsätta kämpa, jag vet. Men idag har det känts en smula hopplöst! Jag vill ju se resultat nån gång!! Gärna innan jag går in i väggen...